Två steg framåt, fem steg bakåt

Det känns som man är tillbaka på ruta ett igen. Detta påminner mig så väl om när Filippa var vaken hela nätterna när hon var ca en månad gammal och man var tvungen att gå och vagga henne fram och tillbaka i timvis. När hon äntligen somnat och man la ner henne. Så vaknade hon en minut senare igen. Precis så var det ikväll. Tidigare nätter har hon betett sig som när hom var spädbarn också. Att hon BARA kan somna om hon ligger på min mage/bröst. Snutta hela natten.
puh... snälla Filippa... låt mamma sova!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0